Blåbär

När man pratar om blåbär tänker man nästan alltid på dess frukter. Men det är också en bra idé att ta vara på växtens blad. De är stärkande, urindrivande och sänker blodsockerhalten. Extrakt av bladen är också desinficerande och verkar mot infektioner i munhåla och svalg. Bladen skördas på våren, då saven rinner till.

Men störst användning har man ändå av bären, både som mat och läkemedel. De är ett givet inslag i varje svenskt hushåll. I pajer, soppor, sylt eller som efterrätt med glass. Den främsta medicinska egenskapen är att de har en stoppande verkan på diarréer. Blåbär är den enda läkeväxt som exporteras i större mängd från Sverige (2000-3000 ton). Exporten går till Frankrike och Italien där man framställer läkemedel av det blå färgämnet. De används framförallt som ögonläkemedel och för att förebygga åderbråck.

Blåbär (Vaccinium myrtillus)
Förekomst: Finns i hela landet på sura jordar.
Kännetecken: 30-50 cm hög buske. Äggrunda blad. Runda, blåsvarta bär.
Verkan: Bladen är svagt blodsockersänkande och desinficerande. Blåbärssoppa eller te på torkade bär är ett utmärkt medel mot lättare diarréer. Blåbärens färgämne stärker nattsyn och skyddar vener.