Fänkål

Det finns många myter om fänkålen. Inom folkmedicinen hade växten tex ett rykte om sig att stärka synen och fänkålsavkok användes som ögonbad. Och än idag ingår olja från fänkålen i ögonvatten som påstås skärpa synen.

I antikens Grekland trodde man att fänkål förhindrade fetma och den användes i flera århundraden för att befrämja viktminskning. Grekerna ansåg också att den var ett starkt sexuellt stimulerande medel.

Den påminner något om dill men kan lätt kännas igen på doft och smak där den liknar anis. Fänkålen blir dessutom betydligt högre, ofta mer än meterhög. Liksom dillen är den en utmärkt krydda, framförallt i bröd, men även i kött- och fiskrätter.

Som medicin kan fänkål användas mot många olika besvär. Det är fröna som används och den är tex effektiv mot magknip eftersom den är kramplösande. Fänkål och anis som krydda i rågbröd är gammal folkmedicin för att förebygga magknip. Den är också slemlösande och lugnande vid hosta.

Fänkål (Foeniculum vulgare)
Förekomst: Förekommer enbart som odlad i Sverige. Första året bildas enbart blad, först andra året kommer blommor. Prova gärna att odla varianten sötfänkål som används som grönsak. Den kan odlas som ettåring – låt plantorna växa upp inomhus och plantera ut dem på våren och skörda på hösten. Ät dem kokta eller gärna överbakade med smält ost.
Kännetecken: Blir 80-200 cm hög. Gula små blommor i stora flockar (juni-augusti). Stark smak, något bitter och aromatisk lukt. Sötfänkålen får uppsvällda bladskidor.
Verkan: Slemlösande och lugnande vid hosta, kramplösande, desinficerande, motverkar gasbildning, inflammationshämmande, bra mot dästhet, stimulerar matsmältningen.