Kvanne

Förr i världen ansågs kvanne, speciellt roten, kunna avvärja pesten, neutralisera olika gifter och skydda mot trolldom. Man försökte även skydda sig mot spanska sjukan genom att tugga kvannerot.

Växten har sitt ursprung här uppe i norr och fördes från Sverige och Norge till Tyskland på 1400-talet och därefter dröjde det inte länge innan den blev en uppskattad läkeväxt i övriga Europa. Det är en mycket ståtlig ört, den kan bli över två meter hög. Du känner igen den på de stora gulgröna blommorna och på den starka, myskartade doft du känner om du gnuggar bladen mellan fingrarna. Det är framförallt roten och fröna som används, vanligen i form av tinktur eller extrakt. Kanderade unga stjälkar kan också användas i bakverk.

Förväxla den inte med björnloka eller sibirisk björnloka som kan ge dig något som liknar brännblåsor om du får dess mjölksaft på huden i solljus. Kvannens blomställning har röd stjälk och luktar gott. Björnlokorna har grön stjälk och luktar unket.

Kvanne (Angelica archangelica)
Förekomst: Det finns två arter i Sverige. Fjällkvannen som är
allmän i fjällen och ner mot kusten efter älvarna. Strandkvannen som är allmän längs vissa kustavsnitt. De används på samma sätt.
Kännetecken: 130-250 cm hög. Gulgröna blommor (juni-augusti) i stora flockar. Luktar starkt och har en skarp kryddartad smak.
Verkan: Vid matsmältningsproblem eller aptitlöshet, ökar sekretion av magsaft, kramplösande, motverkar gasbildning. Var försiktig när du solar eftersom kvanne kan förstärka känsligheten för UV-ljus.