Lindblomma

Linden har alltid spelat en stor roll i folktron. Man har trott att den skyddar mot både blixtnedslag och häxor och hos oss nordbor var den helgad åt Freja, fruktbarhetsgudinnan.

Lindens blommor är älskade av bin och humlor. Men de som äter för mycket av dess nektar faller ner och dör i sockerförgiftning.

Dess sötma är lyckligtvis inget problem för oss människor och tack vare sin goda smak har lindblomman blivit en av våra mest populära teväxter. Det är ett utmärkt förkylningste som verkar svettdrivande, hostdämpande och kramplösande.

Linden uppfyller också alla egenskaper som krävs för att bli ett bra alléträd. Den växer regelbundet och kan bli över tusen år gammal!

Lind (Tilia cordata)
Förekomst: Skogslinden förekommer ganska allmänt i steniga sluttningar och på ängsmarker upp till södra Ångermanland. Är även ett omtyckt park- och alléträd. Den har två släktingar: bohuslind och parklind, som också är omtyckta park- och alléträd.
Kännetecken: Ett träd som kan bli ca 30 meter högt, med slät mörk bark. Brett hjärtformade blad som är sågtandade. Gulaktigt-vita blommor ((juli-aug) i täta blomställningar som sprider en behaglig och honungsliknande doft.
Verkan: Svettdrivande, hostdämpande, kramplösande och lugnande. Lindrar även hudirritationer.