Vänderot

Den första som omnämner vänderoten (Valeriana officinalis) är en egyptisk läkare på 800-talet fKr. Den omnämns senare av läkekonstens fader Hippokrates och sedan dess återfinns den i nästan varje bok om läkeörter. Under medeltiden ansågs växten vara ett universalläkemedel. Den påstods tex vara effektiv mot epilepsi och mot feber.

Det är roten som används och i våra dagar används vänderot som insomningsmedel och som lugnande medel vid nervösa besvär.

Den växer på fuktiga ställen och längs stränder i Sydsverige. Den blir upp till 150 cm hög, har rak stjälk och motsatta blad. Blommorna är ljusröda eller vita (juli-augusti). Den luktar starkt och speciellt, särskilt den torkade roten. Men i lagom dos används den även i parfymer.